About me

Idag blev jag så jääävla trött på mig själv...
Jag lät mitt dåliga humör gå ut över den personen i denna världen som jag älskar mest av allt.. O han förtjänade det inte ens...

Han så någonting som jag inte ens kommer ihåg nu men som påminde mej om mitt förra förhållande som inte var så bra... O jag blev.. Jag vet inte.. Inte tjurig o inte arg.. Jag vet inte ens vad det var med mig..  

Men i vilket fall så undrade ju han så klart vad det var med mej.. O jag kunde verkligen inte berätta det utan bara låg i sängen o skakade på huvudet.. Han tog det som om att jag var sur o gick ut därifrån med orden "Va tjurig då "vilket gav mej Ännu mer dåligt samvete.. Han hade ju inte gjort något fel..

När han gått så kom de några tårar för att jag visste att jag sårade honom genom att inte dela med mej av mina känslor och det var inte det som var min mening..

Efter några minuter kom han tillbaka o kröp ner i sängen hos mej o höll om mej o fortsatte att fråga vad som var fel men jag bara skakade på huvudet och försökte övertyga honom om att det inte var ngt.. Han såg antagligen ngt på mej men accepterade ändå det jag sa och jag kröp ihop hos honom och tårarna tryckte på igen.. Men jag tvingade dem tillbaka..
 
I mitt förra förhållande lärde jag mej efter ett tag att hålla allting inom mej.. La liksom allting i en burk o la locket på för att inte visa omgivningen.. Jag ville ju inte verka "svag" men ibland så rann den burken över..

Jag är personen som hellre hjälper andra att må bra än att prata om mina egna känslor o problem..
Men jag Vet att det är jätteviktigt att prata om sådant och Emil litar jag verkligen på.. Han är annorlunda..

Han bryr sej om Mej, och ställer alltid upp om det är ngt! Han visar mej Kärlek o jag litar på honom till 110% så jag vet verkligen inte varför jag inte pratade med honom i morse.. Jag ville väl inte dra in honom i mitt gamla liv kanske..

Förlåt älskling..... Jag ville verkligen..  ♥