I am my own worst enemy
Stress, stress, stress, hela mitt liv går ut på att stressa nu för tiden. 100 saker som ska fixas hela tiden, jobb, barn, hund, hem, relationer, intressen. Jag är TRÖTT på det!
Trött på att stressa halvt ihjäl mig på jobbet för att sedan möta mannen i dörren/på åkeriet för att hinna få en liten dos av kärlek innan det är hans tur att jobba.
Trött på att stressa på jobbet och ändå komma hem sent på kvällen när jag har Lilleman för att nästan med en gång lägga honom för natten då dagis väntar dagen efter.
Trött på att känns press över att hinna med en massa saker som egentligen kan vänta en dag extra eller två, typ städning här hemma. Men vill jag ha någonting gjort så gör jag det med en gång, annars skjuter jag ju bara upp problemet.
Trött på att hund och häst inte får den uppmärksamhet dem egentligen kräver.
Jag är trött på att jag pressar mig själv hela tiden för egentligen är det ingen som pressar mig mer än just jag.
"Jag SKA prestera bra på jobbet, jag SKA vara en bra mamma som gör allt, jag SKA vara en bra flickvän som städar och lagar mat, jag SKA ta en långrunda med hunden fastän jag är helt slutkörd efter jobbet, jag SKA, jag SKA, jag SKA!"
Det är fredag idag och jag oroar mig redan för måndag bara för att jag vet redan nu att det kommer bli en jäkla skitdag att jobba och hur normalt är det?
Är det såhär det är att vara vuxen undrar jag? Ja antagligen, men det är bara jag själv som kan styra över mitt liv och mitt mående.
Missförstå mig rätt! De flesta dagar fullkomligt älskar jag livet trots att det ständigt är fullt upp. Andra dagar önskar jag att jag var liten. Eller iaf att jag hade min familj nära..
"I am my own worst enemy", yes indeed!
Kommentarer
Trackback
